Är det bara jag som är stressad?!

Det har inte ens gått ett år sen jag tog studenten och ändå känner jag att jag måste skynda mig för att hinna med allt jag vill göra. Igår kände jag stressen av att flytta hemifrån, bara sådär! Jag vet att jag bara är 20 år men jag är en sån person som vill hinna göra 100 miljoner saker innan jag dör. Egentligen vill jag inte slösa tid på något som jag egentligen inte vill göra, men samtidigt försöker jag se allt positivt och jagar självklart så mycket erfarenheter och upplevelser som möjligt.

Jag har egentligen alltid haft en clue om vad jag vill göra med mitt liv, men har aldrig riktigt vågat erkänna det för mig själv, för det är så fruktansvärt svårt att ta sig dit. Men nu har jag gjort och jag har bara det i sikte, det finns seriöst inget annat jag vill göra med mitt liv. Jag har alltid haft som mål att jag vill jobba mig till mitt drömjobb eftersom att jag tror att det är den bästa skolan jag kan få. Jag har jävligt svårt för att se mig själv sitta i skolbänken i 3-4 år för en utbildning, då tror jag livets skola ger minst lika mycket om inte ännu mer. Jag skulle se det som så fruktansvärt roligt att på kämpa sig fram i den branschen man vill in i, men det svåraste tycker jag är, vart fan börjar man? Jag har bestämt mig för att gå en intensivutbildning, det är också en betalutbildning, tror den är på 5 veckor och förhoppningsvis gör jag den i höst.

Det är just det här, jag vet att jag har en liten plan hela tiden, det har jag jämt haft. Men jag vill inte vara 25 år och ha ett jobb där jag tjänar pengar så jag klarar mig, men kanske inte riktigt älskar och vara nöjd med det. Jag fruktar så något enormt för svenssonlivet, jag skulle aldrig vilja hamna där. Jag vill inte vara 27-30 år ha barn, kille och hus. Jag vill vara 27-30 år, jävligt självständig och jävligt oberoende.

Jag är så jävla peppad på livet nu, samtidigt som jag som sagt känner mig stressad på att verkligen bli självständig gånger 100, flytta hemifrån och börja leva for real.

Det här är reflektioner som går in och ut i mitt huvud varje dag. Jag tänker på framtiden konstant. Men jag tror det kan vara bra, typ mental förberedning.

Här fick ni en uppsats om mina tankar. Tror det är bra att skriva ner, då kan man gå tillbaka och läsa, automatiskt blir det svårare att tappa den gnistan som brinner i en!

S.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback